Jag känner en riktig fashionista, vi kan kalla henne F. Hon står ofta på scenen, är en skicklig mellanchef i en global organisation och behöver vara snyggt, sobert klädd – både privat och på jobbet. Ena dagen har hon en glittrig Donna Karan, för att nästa dag ha en stram Tiger dräkt med en sidenknytblus. Man skulle kunna tro att hennes klädbudget på en vecka motsvarar Kebnekaises meterantal i kronor. Men den är numera, i sämsta fall, noll. Många gånger är klädflödet istället en intäkt.
Efter att ha läst ’Från Frustration till Flow’ tog F tag i sitt klädflöde, från början till slut, från hur inköpen såg ut, hur hon tog hand om alla kläder till vad som hände med dem när hon inte längre ville ha dem.
Hon började med att analysera kostnaden, hur mycket hon la ner på att shoppa loss på kläder och insåg att en månads klädinköp motsvarade en flygresa tur och retur till Mauritius. Nu är det ju inte så att hon är stenrik, hon har en medelhög chefslön inom privata näringslivet, men när det närmade sig lön, så var pengarna av någon outgrundlig anledning slut och resorna som hon ville göra kändes som en hägring.
F insåg också, att förutom att slösa pengar, så slösade hon också mycket tid. Hon ville vara snyggt klädd men tyckte inte att det var särskilt kul att gå och leta efter kläder och hon blev ganska bestört när hon såg hur mycket hon ägnade åt denna sysselsättning.
Nuläget förfärade F, när hon fick svart på vitt hur det faktiskt såg ut Det såg ut på följande vis:
Kostnad: I genomsnitt 8200 sek/månad. Det låter otroligt högt men betänk att det handlar om skor, kläder, sportkläder och accessoarer (väskor, bijouterier osv) osv. Ibland slit och släng men ofta ganska dyra designkläder.
Förvaring: Garderober för alla kläder, skor och väskor upptog sammantaget 6,5 kvadratmeter i hennes bostadsrätt på Söder, en tvåa. Det genomsnittliga priset per kvadratmeter i SOFO på Söder, där hon bor, är horribla 88 000 sek. Det innebar att den bostadsyta där hon förvarade alla kläder var värd 570 000 sek. Mer än en halv miljon för en garderob, det är onekligen ganska mycket. Totala boytan i tvårumslägenheten är 42 kvadratmeter, med andra ord var 15 procent av lägenheten klädförvaring – eller lager – för att använda LEAN språk.
Tid:Hon ägnade totalt ca 20 timmar i månaden på något som hon faktiskt inte tyckte var roligt, utan bara ett nödvändigt ont. Eftersom hon hade så många garderober och ganska stor oordning så ägnade hon också en hel del tid åt att leta efter kläder, ca 8 timmar i månaden.
Miljöpåverkan:När hon också räknade ut sitt ekologiska fotavtryck insåg hon att att hennes klädkonsumtion stod för en hel del av hennes negativa påverkan på klimat och naturens resurser. Det var den enskilt största förändringen som hon kunde göra.
F hade visserligen insett priset för hennes kläder var högt, men när hon insåg hela bilden bestämde hon sig för en förändring, för plånbokens, planetens skull och inte minst för sig personligen. F definierade ett önskat läge och ett antal saker hon behövde göra för att nå dit. Det önskade läget var att hon skulle ha ett klädflöde som skulle vara cirkulärt, det som skulle gå att återvända skulle återanvändas och hon skulle bara köpa vintage. Hon fattade beslutet att hon skulle gå plus minus noll genom att sälja kläder som hon inte längre ville ha.
F bestämde sig för att göra sig av med kläder, som hon inte längre använde och på så vis frigöra utrymme och få igen en del av pengarna. Det skulle också vara lättare att hitta de kläder hon ville ha. Hon delade upp kläderna i sälja, skänka och slänga (den enda kategori som hamnade i slänga var om de var trasiga och inte gick att laga och om det var underkläder). Eftersom det många gånger var designkläder kunde hon lägga ut det på Tradera. På två månader drog hon in det som hon normalt konsumerade kläder under samma tidsperiod – 16 000 kronor.
Hon gav bort en hel del till väninnor och bekanta (jag var en av de lyckligt lottade därför är jag insatt i historien) Tre garderober åkte ut och hon kunde äntligen göra en avskild meditationshörna i vardagsrummet.
Sen bestämde hon sig för att bara köpa vintage och att laga kläder när de gick sönder och fortsätta att kontinuerligt sälja på Tradera. Hon och ett par väninnor med samma storlek har också börjat byta kläder med varandra, de träffas, dricker vin, testar och byt lånar kläder en gång i månaden.
F slutade också köpa slit och släng kläder, som hon använde ett par gånger och sen, ofta bara slängde.
F är också ganska stolt över att inte längre vara en av de som bidrar på ett negativt till klimatförändringarna. Enligt FN:s handelsorgan UNCTAD släpper klädindustrin ut mer växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop. Den trendkänsliga svensken är riktigt bra på slit och släng, medelsvensken köper 13 kilo kläder per år och slänger 8 kilo per år. Så här ser klimatpåverkan ut från klädindustrin: 3,1 % vid transport till affärerna, 10, 8 om vi tar bilen till affären för att köpa jeansen, 2,9 står tvätten för och 2,8 för att ta hand om dem när vi slängt dem. Men den stora klimatpåverkan 80.4 sker vid själva tillverkningen (från bomullsodlingen till textilfabriken)
Det som tidigare varit ett problem, blev en passion. Något som hon tidigare skämdes lite för, blev något som hon nu är stolt över. För det är ofta det som händer när man börjar jobba med små ständiga förbättringar av de flöden där man har mycket att vinna på en förändring. .