FÖRVANDLA SKIT TILL ROSOR

Jag har en osedvanligt klok väninna som när något riktigt trist händer säger att hon ska förvandla denna gödsel till rosor. Det är en metafor som jag tycker är vacker. Att verkligen försöka göra något bra av en tuff, tråkig erfarenhet, är onekligen lättare sagt än gjort. Men det blir mindre svårt om man medvetet väljer vad man ska göra och visualiserar den vackra rosen när man är fast och trampar i det jobbiga.

Just nu går mänskligheten igenom en av de tuffaste perioderna på många decennier.  Alltför många människor dör en ångestfylld, alldeles för tidig, död. Äldre är ensamma,  isolerade rädda för att smittas av dem som kommer för att hjälpa dem. Företag går i konkurs, arbetslösheten ökar dramatiskt världsekonomin är skörare än under depressionen. Svälten griper miljontals som en direkt och indirekt konsekvens av viruset.

Alla gör olika typer av uppoffringar för att  pandemin ska skörda så få offer som möjligt och minimera skadan på samhället. Allt från isolerade äldre, som inte får träffa barn och barnbarn till studenter som planerat och sparat till sitt efterlängtade firande.

Men nu är också tillfället att börja bestämma hur vi vill leva postpandemin. Det här är en möjlighet att ändra saker – både på makro och mikroplanet. Vi är som trädgårdsmästaren som rensar och beskär för att bereda väg för det nya.

Vi kan börja med att hålla upp spegeln och ställa oss frågan vad som är viktigt – på lång och kort sikt? Vad kan jag rensa bort i min vardag och verksamhet som faktiskt inte är viktigt, känns värdefullt. Då menar jag inte Marie Kondo rensa, utan snarare tänka vanor och beteenden som som vi av bara farten fortsätter med. Det kan vara allt från att reflexmässigt ta bilen till jobbet till att stillatigande se beslut fattas som man inte kan stå för.

Det andra är – vad fungerar inte bra och hur kan jag förändra det? Både på nationell, internationell och individuell nivå. Till exempel hur många länder agerar för att roffa åt sig utrustning före andra genom att stoppa leveranser att sjukvårdsutrustning som redan är beställd och betald. Eller äldreomsorgen, där de många timvikarierna och ibland vinstjakten drabbar alla, de äldre, medarbetarna och samhället. Eller på individnivå där vi alla fattar mer eller mindre eftertänksamma beslut. 

Det tredje är att krisen nu verkligen visar vem vi är och vem vi vill vara. De många anställda inom vården som kämpar dag och natt. Alla de företag som ställer om sin produktion för att tillverka handsprit och skyddsutrustning och säljer till självkostnadspris till vården. Alla de forskare som försöker finna tester eller vaccin. Alla frivilliga som anmäler sig till vården för att avlasta och grannar som hjälper de 1,7 miljoner svenskarna som är över 70 plus. 

Sen finns de företag och personer som, inte försöker tjäna samhället, utan tjäna på krisen. Till exempel genom att tredubbla priset på de skyddsprodukter som behövs, genom ge höga aktieutdelningar samtidigt som de tar del av regeringens krispaket eller de som direkt fuskar till sig pengar genom permitteringar som bara sker på papperet. Det finns en speciell plats i helvetet för dem som försöker tjäna på kriser som denna. Om man ser den typen av beteenden tycker jag att det är civilkurage att anmäla – det handlar inte om angiveri, utan faktiskt rent civilkurage och att pengarna går dit de verkligen behövs. 

Om vi alla tänker efter, på djupet, så tror jag att vi går klokare och bättre rustade, efter denna kris. Om vi är kreativa och ödmjuka så kan vi, genom många förändringar, leva ett liv och organisera ett samhälle som vi kan vara stolta över. 

Fashionistan och flödet

Här har jag på mig en av mina absoluta älsklingstunikor, från 60-talets London, min mamma hade den när hon bodde där. När jag var liten längtade jag efter att bli vuxen och kunna bära den, och nu vill en av mina döttrar ha den. Hur många av de kläder som vi köper idag håller i tre generationer?

Jag känner en riktig fashionista, vi kan kalla henne F. Hon står ofta på scenen, är en skicklig mellanchef i en global organisation och behöver vara snyggt, sobert klädd – både privat och på jobbet. Ena dagen har hon en glittrig Donna Karan, för att nästa dag ha en stram Tiger dräkt med en sidenknytblus. Man skulle kunna tro att hennes klädbudget på en vecka motsvarar Kebnekaises meterantal i kronor. Men den är numera, i sämsta fall, noll. Många gånger är klädflödet istället en intäkt. Efter att ha läst ’Från Frustration till Flow’  tog F tag i sitt klädflöde, från början till slut, från hur inköpen såg ut, hur hon tog hand om alla kläder till vad som hände med dem när hon inte längre ville ha dem.

Hon började med att analysera kostnaden, hur mycket hon la ner på att shoppa loss på kläder och insåg att en månads klädinköp motsvarade en flygresa tur och retur till Mauritius. Nu är det ju inte så att F är stenrik, hon har en medelhög chefslön inom privata näringslivet, men när det närmade sig lön, så var pengarna av någon outgrundlig anledning slut och resorna som hon ville göra kändes som en hägring.

F insåg också, att förutom att slösa pengar, så slösade hon också mycket tid. Hon ville vara snyggt klädd men tyckte inte att det var särskilt kul att gå och leta efter kläder och hon blev ganska bestört när hon såg hur mycket hon ägnade åt denna sysselsättning. 

Nuläget förfärade F, när hon fick svart på vitt hur det faktiskt såg ut: 

Kostnad: I genomsnitt 8200 sek/månad. Det låter otroligt högt men betänk att det handlar om skor, kläder, sportkläder  och accessoarer (väskor, bijouterier osv) osv. Ibland slit och släng men ofta ganska dyra designkläder.

Förvaring:  Garderober för alla kläder, skor och väskor upptog sammantaget 6,5 kvadratmeter i hennes bostadsrätt på Söder, en tvåa. Det genomsnittliga priset per kvadratmeter i SOFO på Söder, där hon bor, är horribla 88 000 sek. Det innebar att den bostadsyta där hon förvarade alla kläder var värd 570 000 sek. Mer än en halv miljon för en garderob, det är onekligen ganska mycket.  Totala boytan i tvårumslägenheten är 42 kvadratmeter, med andra ord var 15 procent av lägenheten klädförvaring – eller lager – för att använda LEAN språk.

Tid: Hon ägnade totalt ca 20 timmar i månaden på något som hon faktiskt inte tyckte var roligt, utan bara ett nödvändigt ont.  Eftersom hon hade så många garderober och ganska stor oordning så ägnade hon också en hel del tid åt att leta efter kläder, ca 8 timmar i månaden.

Miljöpåverkan: När hon också räknade ut sitt ekologiska fotavtryck insåg hon att att hennes klädkonsumtion stod för en hel del av hennes negativa påverkan på klimat och naturens resurser. Det var den enskilt största förändringen som hon kunde göra.

F hade visserligen insett priset för hennes kläder var högt, men när hon insåg hela bilden bestämde hon sig för en förändring, för plånbokens, planetens skull och inte minst för sig personligen. F definierade ett önskat läge och ett antal saker hon behövde göra för att nå dit. Det önskade läget var att hon skulle ha ett klädflöde som skulle vara cirkulärt, det som skulle gå att återvända skulle återanvändas och hon skulle bara köpa vintage. Hon fattade beslutet att hon skulle gå plus minus noll genom att sälja kläder som hon inte längre ville ha. 

F bestämde sig för att göra sig av med kläder, som hon inte längre använde och på så vis frigöra utrymme och få igen en del av pengarna. Det skulle också vara lättare att hitta de kläder hon ville ha. Hon delade upp kläderna i sälja, skänka och slänga (den enda kategori som hamnade i slänga var om de var trasiga och inte gick att laga och om det var underkläder). Eftersom det många gånger var designkläder kunde hon lägga ut det på Tradera. På två månader drog hon in det som hon normalt konsumerade kläder under samma tidsperiod – 16 000 kronor. 

Hon gav bort en hel del till väninnor och bekanta (jag var en av de lyckligt lottade därför är jag insatt i historien) Tre garderober åkte ut och hon kunde äntligen göra en avskild meditationshörna i vardagsrummet. 

Sen bestämde hon sig för att bara köpa vintage och att laga kläder när de gick sönder och fortsätta att kontinuerligt sälja på Tradera. Hon och ett par väninnor med samma storlek har också börjat byta kläder med varandra, de träffas, dricker vin, testar och bytlånar kläder en gång i månaden.

 F slutade också köpa slit och släng kläder, som hon använde ett par gånger och sen, ofta bara slängde. 

F är numera stolt över att inte längre vara en av de som bidrar negativt till klimatförändringarna. Enligt FN:s handelsorgan UNCTAD släpper klädindustrin ut mer växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop. Den trendkänsliga svensken är riktigt bra på slit och släng, medelsvensken köper 13 kilo kläder per år och slänger 8 kilo per år. Så här ser klimatpåverkan ut från klädindustrin: 3,1 % vid transport till affärerna, 10, 8 om vi tar bilen till affären för att köpa jeansen, 2,9 står tvätten för och 2,8 för att ta hand om dem när vi slängt dem. Men den stora klimatpåverkan 80.4 sker vid själva tillverkningen (från bomullsodlingen till textilfabriken) 

Det som tidigare varit ett problem, blev en passion. Något som hon tidigare skämdes lite för, blev något som hon nu är stolt över.  För det är det som händer när man börjar jobba med små ständiga förbättringar av flöden, där man kan påverka mycket. 

Fotografer – men inget facit

Ofta får vi frågan hur ett lean hem ser ut. Svaret på det är att det inte ser ut på något speciellt sätt (om ni kom hem till oss tex är det inte något kliniskt rent Kondo hem utan snarare bohemisk, om ni besökte någon annan som inspirerats kan det vara ett helt annat hem som träder fram). Konceptet är en verktygslåda och filosofi för att på djupet förstå vilken vardag man vill ha och hur hemmet bidrar till det.  Men för att berätta lite vad vi har gjort hemma hos oss så publicerar jag några fotografier här som exempel på olika flöden.  Vad vi vill säga med det här är att ett lean hem ser inte ut på något speciellt sätt, men ett lean hem möter de verkliga behoven hos de som bor där –  på ett klokt, lustfyllt och klimatsmart sätt.

Tänk om vi skulle bjuda hem någon av de legendariska Toyotaledarna, som fostrats LEAN i decennier, vad skulle de svara om vi frågade dem – är vårt hem LEAN? Jag är ganska övertygad om att han eller hon lite sorgset skulle titta på oss, som om vi inte förstått något alls och svarat något i stil med ‘Jag vet inte, jag var inte här när ni började’. För LEAN är ju inte ett mål i sig, det är ett medel för att nå dit man vill och skapa det hem man behöver. LEAN är dynamiskt, det bidrar till att man inte stagnerar, går tillbaka, fryser till us, utan att man hela tiden utvecklas vidare. Man blir, på samma sätt som med livet självt, aldrig färdig.

Ett av de flöden som kan skapa mest frustration i en familj är nog läxflödet. Men det är också ett flöde som bidrar till att barnen och ungdomarna att utvecklas och må bra trots betygshets och höga krav. Visualisera, skapa förutsägbarhet och förhållanden för att hitta ett flow i läxläsandet – på så vis skapa förutsättningar för ett livslångt lärande.
Presentflödet är nog ett av de flöden som bidrar mest till överkonsumtion och överbelamrade hem. Vi försöker samla recyclade presentpapper, snören, tejp och kort i en gammal resväska från 50-talet. I källaren finns en byrå med allehanda gåvor, allt från upplevelser. egen äppelmust och ärvda ting som kan hitta den rätta ägaren. Inspirationen är Pippi Långstrumps presentsekretär. Allt för att undvika sistaminutenköp.
Träningsflödet. Det ska vara lika snabbt som för en brandman att hoppa i träningskläderna eller ta fram utrustningen när det är dags, ta bort alla flaskhalsar och ursäkter.