Idag, den sista skälvande dagen i juni, börjar många av oss gå in i en slags semesterkänsla, som kan inbegripa allt från djupaste vemod till en magnetisk längtan efter något, som vi ibland vet vad det är, ibland inte alls.
Även om industrisemestern, då Sverige i princip stod stilla i juli, känns någorlunda avlägset, är ändå semestern som en slags hägring som många har som en målbild när det är som allra tuffast med krav på olika typer av leverans.
Medan det för andra är en källa till ångest för att man inte kommer att kunna ge sina barn allt det där som man önskade, för att sommarlovet är oceaner av tid och den egna plånboken som ett läckande såll.
Jag har jobbat ganska många år internationellt och en sak som många kolleger, framförallt från USA och Japan, har varit extremt avundsjuka på, är vår sammanhängande sommarsemester.
Men är det egentligen en självklarhet, för vilka, och egentligen varför? En allra första lagstiftningen i Sverige om rätten till semester kom ett år innan andra världskriget började. Enligt den lagen gavs alla som var anställda rätt till två veckors semester. 13 år senare utökades den rätten till tre veckor och 1963 blev det fyra veckor. Den nu gällande lagen om fem veckor trädde i kraft 1978. Sen har vi såklart våra nio betalda officiella helgdagar, så det är faktiskt inte fy skam att ha denna betalda ledighet. (för alla dem som inte tillhör det nya prekariatet som lever i en mer oviss, eller för en del, friare tillvaro med obetald semester).
Andra länder har lite olika villkor. I Japan till exempel har man rätt till 10 dagars betald semester per år. I USA finns igen lagstadgad rätt till semester alls utan rätt till semester regleras via anställningsavtalen. Genomsnittsamerikanen i privat sektor har 10 dagars betald semester och sex betalda officiella helgdagar (fast sen är många väldigt skickliga på att logga ut tidigt på fredagar om jag ska vara helt ärlig;-) De länder i Europa som garanterar de anställda längst sammanhållande semester är Sverige, Finland, Norge, Danmark och Nederländerna. I Sverige och Finland kan anställda kräva 4 veckors sammanhängande semester. I vissa andra länder garanteras ingen sammanhängande semester alls.
Idag ger alltså svensk lag alla heltidsanställda rätt till 25 semesterdagar och rätt att ta ut fyra veckors sammanhängande semester i juni, juli och augusti. Så för att vara helt tydlig. Semester innebär alltså att den anställde enligt lag inte har något arbetsrelaterat ansvar. Under semestern behöver du därför inte vara anträffbar eller tillgänglig på något sätt och har rätt att resa vart som helst. Du behöver inte kolla dina mejl på kvällen eller förbereda olika uppgifter. Tanken är faktiskt att du ska logga ut. Vila.
Många idag ställer sig kanske frågan hur semestern ska avnjutas. Det gjorde även många under första halvan av 1900-talet – och det fanns ett folkhälsointresse av att semestern inte slösade bort på att festa, supa och slåss. Därför fanns det gräsrotsrörelser som försökte möjliggöra till olika upplevelser. 1939 skrev Svenska Turistföreningen guiden ’Tolv Dagars Semester”. Det var en slags handbok för turistandet i Sverige under första halvan av förra decenniet för att uppleva friluftsliv och friheten i hela Sverige. Vandrarhem som vi kunde vandra emellan byggdes ut som en del av det av det svenska folkhemmet.
Jag tänker att vi åter kan skörda frukterna av de initiativ som togs då, idag när många av oss ska fira hemester. Vandra olika leder, ta in på de fina vandrarhem som finns runt om i Sverige och njuta av det som vi ibland tar för givet.
Och komma ihåg några saker.
Du behöver inte ha de senaste superdyra vandrarkängorna eller en supercool vattentät ryggsäck. Och du kan faktiskt också välja att vara onåbar. För det är en lagstadgat rättighet.
Ha en finfin sommar,
Tjingeling,
Eva
